Arkivguider

Sverige har världens äldsta folkbokföring. Detta gör att det finns bra förutsättningar för att släktforska. Fram till 1991-06-30 var det Svenska kyrkan som skötte folkbokföringen. Sedan 1991-07-01 har detta uppdrag övertagits av Skatteverket. Folkbokföringshandlingarna finns hos landsarkiven.

Det har i Sverige genomförts flera stora projekt där man samlat in, mikrofilmat och digitaliserat folkbokföringshandlingarna. Detta har gjorts för att vårda och bevara det unika materialet och för att göra det tillgängligt för allmänheten. Folkbokföringshandlingar ända in på 1900-talet finns digitalt tillgängliga via SVAR eller bl.a. ArkivDigital. Via SVAR finns också folkbokföringshandlingarna fram till 1991-06-30, men inte de uppgifter som omfattas av Offentlighets- och sekretesslagen. Originalvolymer får endast i undantagsfall hämtas ut ur magasinen.

Folkbokföringshandlingarna omfattas av sekretess enligt Offentlighets- och sekretesslagen. Som längst gäller sekretessen i 70 år.

Hur man börjar släktforska

Det bästa sättet att komma igång med sin släktforskning är att gå en kurs arrangerad av ett studieförbund. Det finns ett stort antal handböcker i ämnet. Se lästips nedan. På Arkivcentrum finns ett utförligt referensbibliotek. Den lokala släktforskarföreningen kan också ge råd om släktforskning. Sveriges Släktforskarförbund har en hemsida med mycket information.

När man börjar sin släktforskning i kyrkoböckerna bör man veta födelsedata på den person man skall börja med, samt i vilken församling personen är född. Andra möjliga sökingångar kan vara vigsel-, flyttnings-, eller dödsdatum tillsammans med den aktuella församlingen. Utifrån den informationen kan man sedan gå vidare in i husförhörslängd och församlingsbok och få en samlad bild av individen eller familjen.

Kyrkoarkivens handlingar

Kyrkoarkiven består av flera olika handlingstyper som tillsammans ger den information man behöver. Nedan följer en kort beskrivning av dem. För mer information, se lästipsen samt Arkivcentrums guider "Forska i kyrkoarkiv" och "Folkbokföring före 1991-07-01".

• Husförhörslängd och församlingsbok (serie A I och A II) ger en samlad information om individer och familjer, ordnade efter ort, gård eller i nyare tid, fastighet. I vissa församlingsböcker är familjerna ordnade i bokstavsordning efter huvudmannens efternamn. Från omkring 1970 och framåt fördes församlingsböckerna oftast på lösblad.
• Fastighetsförteckningar och register (oftast serie A II d) finns i många församlingar. Här kan man i nyare tid t ex se samband mellan gatuadress och fastighetsbeteckning och på så sätt få en ingång till aktuell församlingsbok.
• Böcker över obefintliga (serie A III) finns i de flesta församlingar mellan 1895 och 1967. Före 1895 finns informationen i husförhörslängderna. Från 1968 finns den i serie A IV b. Här finns information om personer som av någon anledning försvunnit ur församlingen utan att meddela det.
• Personakter (serierna A IV a-d) upprättades från 1947 och framåt. Här finns samlad information om varje person. Personakterna är en andrahandskälla. Därför är de inte alltid kompletta.
• Församlingsregister/Avgångsregister (serie A V och A VI) förs mellan 1947 och 1991-06-30. Serierna består av avtryckskort och personavier, så kallade paviler, förda i bokstavsordning eller personnummerordning.
• Flyttningslängder (serie B) förs kronologiskt när en individ eller familj flyttar in i eller ut ur församlingen.
• Födelse- och dopböcker (serie C) är kronologiskt förda efter födelsedatum. Innehåller föräldrarnas namn samt eventuellt en hänvisning till husförhörslängd/församlingsbok.
• Konfirmationslängder (serie D) listar konfirmanderna årsvis i församlingen.
• Lysnings-, vigsel- och äktenskapsböcker (serie E) förs i kronologisk ordning.
• Död- och begravningsböcker (serie F) förs kronologiskt efter dödsdatum och här finns ofta noteringar om dödsorsak.

Andra hjälpmedel

Andra arkiv än kyrkoarkiven kan vara till stor hjälp. Ett exempel är bouppteckningar som finns i domstolsarkiven. Se lästipsen för mer information.

Följande databaser är exempel på bra hjälpmedel. De, och fler därtill, finns alla tillgängliga i Arkivcentrums forskarsal:

• Folkräkningarna 1880, 1890, 1900, 1910, 1970, 1980, 1990 och 2000
  
• Bouppteckningsregistret
  
• Sveriges dödbok 1815-2022
  
• Soldatregistret
  
• EmiWeb

Lästips

• Arv och anor. Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 1996. Västervik 1996.
• Clemensson, Per & Andersson, Kjell: Släktforska steg för steg. Senaste upplagan.
• Clemensson, Per & Andersson, Kjell: Släktforska vidare. Senaste upplagan.
• Hallberg, Lars: Källor till invandringens historia i statliga myndigheters arkiv 1840-1990. Skrifter utgivna av Riksarkivet 17. Borås 2001.
• Jonsson, Gunnar: Värmlands ortregister. Säffle 1999.
• Sveriges församlingar genom tiderna (skatteverket.se). Göteborg 1989.

Historik

I samband med att statsförvaltningen började växa fram i Sverige uppkom behov av att veta hur befolkningsstrukturen var uppbyggd. Man behövde veta hur många vapenföra män som fanns i riket och hur skatteunderlaget såg ut till exempel. Samtidigt fanns hos kyrkan ett behov av att veta hur många i riket som var läs- och skrivkunniga, hur människor var släkt med varandra för att förhindra ingifte och dessutom behövde man ha ett underlag för de tjänster som man kunde ta betalt för. Ur dessa gemensamma behov växte så småningom en modern folkbokföring fram. Folkbokföringshandlingarna omfattar serierna A-H i kyrkoarkiven, främst dock serierna A-F.

Från 1700-talet och fram till ca 1895 finns en ganska konstant folkbokföring, se arkivguiden "Forska i kyrkoarkiv" och "Släktforskning". Nedan behandlas folkbokföringen som den ser ut efter 1895.

Kyrkans arkiv till och med 1999-12-31, inklusive folkbokföringshandlingarna, är levererade till Riksarkiven samt Värmlandsarkiv, Stockholms stadsarkiv och Malmö stadsarkiv. Folkbokföringshandlingarna finns tillgängliga digitalt i forskarsalen, gratis via Riksarkivets digitala forskarsal eller till exempel via ett abonnemang på Arkiv Digital, med undantag för information som kan omfattas av sekretess. Originalvolymer får enbart i undantagsfall och med godkännande hämtas ut ur magasinen.

Folkbokföringen 1895-1947

Ca 1895 börjar husförhörslängderna försvinna och ersättas av församlingsböcker. Den enda egentliga förändringen är att noteringar om kristendomskunskap och läs- och skrivkunnighet saknas, samt att noteringar om obefintliga personer förs i egna böcker. Församlingsböckerna är ofta uppställda per by eller gård (inom städerna ofta alfabetiskt) och inom varje by eller gård är familjerna samlade. Liksom tidigare är det via exempelvis födelse- och dopböcker som man hittar fram till rätt sida i församlingsboken.

1915 införs så kallad sluten flyttning. Innan dess fick man själv anmäla ut- och inflyttning till församlingen. Det innebär att det kan finnas ett glapp på flera månader då man inte var folkbokförd någonstans. Från 1915 sköts dock flyttavierna av församlingarna. Utflyttnings-församlingen meddelar inflyttningsförsamlingen, som sedan bekräftar flyttningen. Från och med 1915 skall alltså in- och utflyttningsdatum vara samma sak.

Folkbokföringen 1947-1967

1947 är ett märkesår. Födelsenummer införs, ett 9-siffrigt nummer bestående av födelse-datum (6 siffror) samt ett nummer (3 siffror) som identifierar var i Sverige man är bosatt 1947. De som föds 1947 eller senare får ett nummer som identifierar födelseorten. Födelsenumren är inte unika. Flera nya handlingar som skall underlätta efterforskningen tillkommer också i folkbokföringen.

Den viktigaste nya handlingstypen är personakten. En personakt upprättas för varje person som är folkbokförd i Sverige. Där framgår namn, födelseuppgifter samt föräldrars, make eller makas och barns namn och födelseuppgifter. Även alla flyttningar mellan församlingar efter 1947 registreras på personakten, som medföljer vid flyttningen. Vid dödsfall, emigration eller om man registreras som obefintlig avställs personakten i den senast aktuella församlingen. Personakterna är en andrahandskälla och är ofta ofullständiga. Mellan 1947-1967 skulle till exempel inte föräldrar noteras om man var över 15 år, barn över 15 år noterades inte på föräldrarnas akter och på faderns akt noterades inga barn inom äktenskapet, inga barn över 15 år och utomäktenskapliga barn enbart om de var arvsberättigade.

Avtryckskorten innehåller namn, födelsenummer, adress och ev sida i församlingsboken. De var ett sätt att kunna följa personers flyttningar inom riket. Så länge en person är folkbokförd i församlingen sorteras kortet i församlingsregistret. Om man flyttar till en annan församling sorteras kortet in i en avställningsserie. Korten sorterades oftast alfabetiskt.

Folkbokföringen 1968-30 juni 1991

Personnumret införs ca 1968. Det bygger på det gamla 9-siffriga födelsenumret med tillägg av en 10:e siffra, kontrollsiffran. Personnumret är unikt, det får inte finnas två individer med samma nummer. Det innebär att en del personer tvingas byta födelsenummer.

Personakterna blir mer kompletta. Barn skall föras på retroaktivt på föräldrarnas akter, men efterforskning mellan församlingar behöver inte göras, så i många fall saknas barn på akterna. Böcker över obefintliga upphör och den informationen förs istället på personakterna. Personakterna för de personer som är i livet 1991-06-30 återfinns i den församling personen är folkbokförd detta datum.

Avtryckskorten försvinner och ersätts av personavier, så kallade paviler. Dessa sorteras i personnummerordning. Det finns två serier, en aktuell och en med avställda kort.

Folkbokföringen efter 30 juni 1991

Från och med 1991-07-01 övertas folkbokföringsansvaret av Skatteverket. De har tillgång till den information som finns på personakterna för alla personer som är folkbokförda från och med detta datum. Informationen finns tillgänglig via Skatteverkets servicetelefon. På Skatteverkets hemsida finns även en bra historik över folkbokföring samt annan information.

Databaser och sökhjälp

Via Riksarkivets Digitala forskarsal finns tillgång till folkräkningarna 1860, 1870, 1880, 1890, 1900 och 1910 och 1930. Folkräkningarna för 1970, 1980 och 1990 och 2000 finns exempelvis tillgängliga via Sveriges Släktforskarförbund. Riksarkivet tillhandahåller även församlingsutdrag vart tionde år mellan 1860 och 1940. Det är avskrifter av husförhörslängder eller senare församlingsböcker och utgör grunden till folkräkningarna.

Sveriges dödbok 1815-2022 finns tillgänglig via Sveriges Släktforskarförbund. Där skall alla som avlidit i Sverige under dessa år vara registrerade.

Allt detta och mycket mer finns även tillgängligt kostnadsfritt i forskarsalen.

Sekretessbestämmelser

Folkbokföringshandlingarna omfattas av sekretess enligt Offentlighets- och sekretesslagen. Sekretessen gäller utlämnande av information som kan vara till skada eller men för enskild eller närstående och gäller i högst 70 år. Av denna anledning finns inte alla folkbokföringshandlingar tillgängliga digitalt i forskarsalen. Uppgifter ur handlingar som inte är digitaliserade kan beställas via Riksarkivets webbformulär.

Vad är ett bruk?

Begreppet ”bruk” används oftast för att beskriva äldre tiders industriföretag där det skett någon form av förädling av en produkt. Det handlar oftast om bearbetning av järn, men begreppet används även för glas- och papperstillverkning. Bruken var till stor del självförsörjande samhällen med en rad funktioner knutna till sig som stöttade den industriella produktionen. På sätt och vis var det en sluten värld, men kontakter med omvärlden fanns genom varuinflöde och den stundtals ganska omfattande organisation som krävdes kring transporter och arbete i skogen. Brukspatronens kontakter med omvärlden tillförde nya kulturella impulser.

Att tänka på vid forskning

När du ska forska om bruk bör du komma i håg att det i ett bruksarkiv kan ingå handlingar från flera olika produktionsgrenar som ingått i tillverkningskedjan, som till exempel gruva, hytta och hammare. Men du hittar också mycket material som har indirekt koppling till den industriella verksamheten, som till exempel jordbruk, bostäder, transporter och sociala frågor. Aktiebolagsbildningar från andra hälften av 1800-talet och framåt kan också ha lett till en splittrad arkivbildning. Handlingar om lokal bruksverksamhet kan ibland även hittas i arkiven efter bolag som förvärvat verksamheten, eller i vissa delägares bevarade arkiv.

Bruksbokföringen

En stor del av de arkivhandlingar som bevarats efter ett bruk består av räkenskaper. I äldre tid kunde räkenskaperna samlas i en bok kallad ”bruksbok”. Senare delades räkenskaperna upp i kronologiska räkenskaper (till exempel kassabokföring) och systematiska räkenskaper (huvudbokföring). Vid sidan av de viktigaste böckerna i bruksbokföringen finns det också ett antal hjälpböcker, ofta kring olika produktionsled: blåsningsjournaler, specialer över spannmål, dagsverkslängder och så vidare. Efter aktiebolagens tillkomst utvecklades bokföringen till att också omfatta resultat- och balansräkningar.

Mer om systematiska räkenskaper (huvudbokföring)

Huvudbokföringen bestod av personrelaterade konton (avräkningsbok) och produktionsrelaterade konton (kapitalbok). Alla längder inom en årgång av räkenskaper numrerades i en följd. Detta är en viktig nyckel till förståelsen av räkenskaperna eftersom varje transaktion noterades både i debet och kredit. I böckerna hänvisas mellan de olika kontona med siduppgifter.

Kapitalboken innehåller ett antal konton som speglar rörelsens beståndsdelar, till exempel byggnadskonto, tackjärnskonto och så vidare. Här redovisas den ekonomiska ställningen i form av kostnader och intäkter, fordringar och skulder. Det är viktigt att tänka på att räkenskaperna vanligen bara redovisar produktionsgången fram till försäljning av varan. Brukets reella ekonomiska ställning var en privatsak för brukspatron eller intressenterna och redovisas i stället i brukspatrons- eller disponentböckerna.

De flesta som hade en ekonomisk relation med ett bruk finns med i avräkningsboken. Den är ofta rangordnad. Viss fantasi krävs: att till exempel en bonde sägs ha utfört vissa dagsverken kanske inte nödvändigtvis innebär att han själv utfört arbetet utan i stället haft några drängar i arbete. På kreditsidan (den högra) redovisas vanligen utfört arbete, på debetsidan (den vänstra) redovisas varu- och kontantuttag hos bruket.

Andra handlingar

Förutom räkenskaper kan det finnas andra typer av handlingar i ett bruksarkiv. Viss korrespondens kan finnas bevarad. Åtkomst- och äganderättshandlingar kan vara bevarade i varierande utsträckning. Olika typer av kontrakt med diverse kategorier av människor kan förekomma, till exempel torp- och arrendekontrakt. Från och med aktiebolagsbildningen kan du hitta styrelse- och stämmoprotkoll, aktieböcker och verksamhetsberättelser. Fotografier och ritningar börjar också att dyka upp. I våra samlingar finns dessutom många bruksbilder registrerade i en särskild fotodatabas. De mest frekventa serierna av handlingar före år 1800 har dessutom mikrofilmats för de flesta bruken.

Bergmästaren och andra parter

Järn- och bergshanteringen reglerades genom det statliga ämbetsverket Bergskollegium som inrättades 1637. Bruken fick privilegier för sitt smide, men man tog stor hänsyn till bland annat konkurrensen om skogstillgångarna. Landet indelades i bergmästardömen, och i bergmästarnas efterlämnade arkiv finns åtskilligt som kompletterar bruksarkiven. Här kan du hitta privilegiehandlingar, syne- och värderingsprotokoll, skrivelser med mera. Den statliga regleringen fanns kvar fram till mitten av 1800-talet. Fram till denna tidpunkt fanns även specialdomstolar för bergslagerna kallade bergstingsrätter. Bruksägarna bildade 1747 en intresseorganisation kallad Jernkontoret, vars arkiv huvudsakligen finns i Riksarkivet.

Ett antal arkiv med indirekt anknytning till de värmländska bruken som kan vara av intresse:

• Wermlands och Dals bruksbetjenings enke- och pupillkassa
• Wermlands och Dals hammarsmedskassa
• Kristinehamns järnvåg
• Wermländska bergsmannaföreningen

Det kan också vara intressant att ta en titt på tryckta stämpelböcker som visar hur de olika brukens järnstämplar sett ut vid olika tidpunkter.

Med näringsfrihetens införande och det moderna kreditväsendets uppbyggnad förändrades förutsättningarna för bruken. De skulle nu vara med på en konkurrensutsatt marknad, och frågor kring lokalisering, råvarutillgång och transporter blev plötsligt faktorer som avgjorde framtiden. Järnbruksdöden kom, men nya branscher uppstod i kölvattnet efter detta.

Lästips

• Andersson, Ingvar: Uddeholms historia. Stockholm 1960.
• Axelsson, Håkan: Folk i bokföringen. Räkenskapsböcker i bruksarkiv. I Sveriges Släktforskarförbunds årsbok 1991.
• Bergslagsarkiv: Årsbok 1989-.
• Fagerstabrukens historia. 5 band. 1957-1959.
• Furuskog, Jalmar: De värmländska järnbruken. Filipstad 1924.
• Grandell, Axel: Redovisningens utvecklingshistoria. Linköping 1972.
• Kvarnbratt, Thomas: Nycklar till brukssamhället. Karlstad 2006.
• Åberg, Kjell: Tusen svenska hamrar och järnbruk. Mellerud 1994.

Dagens tingsrätter har många typer av föregångare sedan medeltidens ting på härads- och landskapsnivå. Beroende på var man bodde i landet var både lagstiftningen och tingsorganisationen länge specifik för området. Först i början av 1600-talet organiserades rättskipningen i ett landsomfattande system med gemensamma regler för hur rättsutövningen skulle gå till. På landsbygden var häradsrätterna de viktigaste domstolarna, medan det fanns rådhusrätter i städerna. Så såg det ut fram till 1970-talet, då tingsrätterna infördes.

En häradsrätt omfattade ett tingslag, som ofta innebar detsamma som häradet. Dit sökte sig bygdens folk för att lösa tvister och dit fördes människor som anklagades för brott av olika slag. Rättens förhandlingar leddes av häradshövdingen, som till sin hjälp hade tolv nämndemän, bosatta i trakten. Vid domstolens förhandlingar fördes protokoll, som infördes i den så kallade domboken. Domböckerna utgör huvudserien i domstolsarkiven och är en mycket rik källa till all slags forskning om äldre tiders vardagsliv. Genom att även mindre ärenden fördes upp till domstolen är det en stor del av en bygds befolkning som passerar revy, som kärande, svarande eller vittnen.

Vid häradsrätter och rådhusrätter har man behandlat både brottmål och civilmål av olika slag. Fastighetsöverlåtelser, faderskapsmål och arvsskiften är något av det man finner uppgifter om i domböckerna. Vid domstolarna har man också tagit hand om samhällsuppgifter som till exempel brobyggen, väghållning och snöplogning. I städerna utgjorde samma personer både rådhusrätt och magistrat. Den senare funktionen var rent kommunal, vilket gör magistratens protokoll - samordnade med rådhusrättens - till en huvudkälla när det gäller städernas utveckling och förvaltning.

Vissa mål fördes vidare från häradsrätten eller rådhusrätten till högre instans. Från 1600-talets början innebar det hovrätten. För Värmlands del låg vi under Göta hovrätt fram till 1816, därefter under Svea hovrätt.

Serier i ett domstolsarkiv

Domstolarnas arkiv är ofta mycket omfattande. Här listar vi de viktigaste serierna:

• Domboken.
  Protokoll förda vid domstolens förhandlingar, med uppgifter om såväl förundersökning och vittnesmål som dom. Domböckerna kan vara indelade i serier för lagtima (=ordinarie) ting och urtima ting. De senare hölls i brådskande fall och gäller ofta grövre brottmål.
  
• Småprotokoll.
  Samlingsrubrik för bland annat lagfarter och uppbud, inteckningshandlingar och förmynderskapsprotokoll. Särskilda serier av småprotokoll började föras i mitten av 1700-talet.
  
• Syneprotokoll.
  Protokoll skrivna vid häradssyner av vägar, broar, kvarnar, sågar, tvistiga gränser med mera.
  
• Saköreslängder.
  Listor över personer som bötfällts under tingen. Saköreslängderna kan ofta användas som en "lathund" för att leta upp de paragrafer som nämner personer du letar efter.
  
• Bouppteckningar.
  Förteckningar över avlidna personers bohag vid dödstillfället. Bouppteckning skulle upprättas och inlämnas till häradsrätten för godkännande, enligt en bestämmelse i 1734 års lag. Bouppteckningarna innehåller både familjeuppgifter och uppgifter om fastighetsinnehav, innehav av lösöre samt fordringar och skulder - ibland även om ingångna arvsföreningar.
  
• Konkursakter.
  Akterna innehåller uppgifter om enskilda personers privatekonomi och affärsförbindelser.
  
• Inneliggande handlingar.
  Bilagor till domböckerna, bland annat stämningsinlagor från målsägare och skriftligt avgivna vittnesmål.

Till bouppteckningarna har det generellt upprättats personregister från äldsta tid och fram till 1800-talets mitt och i vissa fall fram till 2000-talet. Motsvarande finns int elika ofta för domböckerna. En översikt över kända renskrifter och registerarbeten för Värmland finns i boken "Vägar till värmländsk historia" s 361–364.

Så sent som 1991 flottades timmer i värmländska vattendrag. Klarälven var faktiskt den sista flottleden som användes i landet, och är på så sätt unik. Ett inslag i det värmländska vardagslivet försvann med flottningen, men ännu finns lämningar kvar efter flottningsepoken. Vid sidan av det (tvivelsaktiga) nostalgiska skimmer som finns förknippat med epoken, är flottningen ett intressant fenomen i sig som omfattar både teknik-, kommunikations-, person- och miljöhistoria. De viktigaste arkiven kring flottning i Värmland finns hos Värmlands Företagshistoria.

Bakgrund

Fram till mitten av 1800-talet var skogen till stor del reserverad för de behov som järn- och bergshanteringen hade, men viss flottning skedde i reglerad form. Skogsindustrin fick nu sitt genombrott och det uppstod ett behov av råvaror. Virkeshandlare och sågverksägare bildade strömrensnings- och flottningsbolag, som exempelvis ”Herrar Timmerhandlare på Clara Elf”. Genom 1880 års förordning om allmän flottled samt 1919 års flottningslag, beslutades att de som var intresserade av att frakta virke i ett vattensystem skulle organisera sig i flottningsföreningar. Flottningsföreningarna var en sorts kooperativ, med uppgift att organisera flottningen och underhålla flottleden. De största intressenterna ansvarade i praktiken ofta för administrationen. Styrelsen utsågs av flottningsstämman, och i styrelsen fanns bland annat personer som representerade länsstyrelsen.

Flottningens tekniska höjdpunkt var omkring 1960, men då hade mängden flottgods börjat minska kraftigt. Från att ha varit ett konkurrenskraftigt alternativ till järnvägstransporter, fick flottningen stå tillbaka för utbyggnaden av skogsbilvägar. Virkestransporter på lastbil blev mer lönsamma. De slapp problemen med omlastningar och råvaruförluster i form av sjunkvirke.

Flottningsarkiven

De flesta flottningsföreningarna i Värmland har efterlämnat källmaterial hos Värmlands Företagshistoria. De största föreningarna var Klarälvens flottningsförening och Fryksdalens flottningsförening. De mindre föreningarna slogs samman eller upphörde, och slutligen fördes administrationen samman i Klarälvens flottningsförening 1967. Därigenom administrerades all flottning i Klarälvens och Frykens vattensystem, även den på norsk sida.

Övrgripande information

Övergripande information om flottningsföreningarnas verksamhet hittar du i tryckta årsberättelser, styrelse- samt stämmoprotokoll. (Årsberättelserna finns för övrigt i en uppsättning i referensbibliotekets småtryckssamling).

Flottningspersonal

Flottningspersonalen märks i räkenskaper, avlöningslistor och arbetsförtjänstkort. Arbetsförhållanden kan beskrivas i utredningar, tidsstudier och inspektionsrapporter.

Timmerhantering

Timmerhanteringen avspeglas i virkes- och flottläggningsjournaler samt flottningsstatistik. För att kunna skilja de olika flottgodsintressenternas virke åt, fanns särskilda skiljeställen. Timret var märkt med speciella timmermärken, vars utformning syns i timmermärkeskartor. Handlingar om skiljeställen finns i relativt stor omfattning. Det finns mycket material om de tekniska anordningarna, i form av exempelvis anläggningar, bogserbåtar och fordon, i form av ritningar, fotografier, utredningar, försäkringar, anbuds- och offertunderlag med mera.

Flottleden

Själva flottleden kan du läsa om i synehandlingar, vattendomar och hydrologiska uppgifter.

Större projekt

Även större projekt, som exempelvis kraftverksbyggen, går att ta reda på mer om i flottningsarkiven.

Komplement

Som ett komplement till flottningsföreningarnas arkiv finns källmaterial också i andra sammanhang. Länsstyrelsens funktion som tillsynsmyndighet har gett oss handlingar kring flottlederna, främst i form av utslag och resolutioner. Landsfiskalerna kan ha uppgifter om de varit aktförvarare. Skogsbolagen har ofta varit de största flottgodsintressenterna, och deras arkiv innehåller därför flottningsrelaterade handlingar. Skogs- och flottningsarbetarnas fackliga organisationer, förvarade i Folkrörelsernas arkiv, kan också vara av viss betydelse.

Länsstyrelsens miljöenhet kartlade för några år sedan vilka vattendomar som gällt i vattensystemen. De finns nu i en databas hos länsstyrelsen. Dukan också söka vattendomar från och med 1919 via de särskilda domstolar som hanterat vattenfrågor (exempelvis Vänersborgs tingsrätt, som fungerade som Västerbygdens vattendomstol). Före de särskilda domstolarnas fanns hanterades vattenfrågor av häradsrätterna.

Lästips

• Flottning: vattendragen, arbetet, tekniken. 2000.
• Lundén, Bo: Flottningen på Klarälven. 1986.
• Skogsbruk i omvandling. 1981.
• Värmlands skogsbruk fordom och nu. 1929.

Föreningsarkivet i Värmland

Genom Föreningsarkivet i Värmland kan du på Arkivcentrum ta del av cirka 7 500 olika föreningsarkiv som tillsammans omfattar drygt 3 000 hyllmeter handlingar. Arkivinstitutionen grundades 1949 (som Folkrörelsernas arkiv för Värmland) och sedan dess har arbetet med att bevara och tillgängliggöra arkiven från det värmländska föreningslivet pågått oavbrutet.

Varför forska i föreningsarkiv?

Sverige har varit och är fortfarande otroligt rikt på organisationer av olika slag. Olika sammanslutningar har sedan mitten på 1800-talet varit med och aktivt påverkat och format det samhälle som vi lever i idag. Arkiven från föreningarna är intressanta och användbara för forskare med många olika inriktningar. Inte minst för den lokalhistoriskt intresserade eftersom föreningslivet på en ort eller i en bygd är en viktig pusselbit för att sätta sig in i de lokala förhållandena.

Vilka typer av föreningsarkiv finner jag på Arkivcentrum?

Målet är att du som forskare ska kunna hitta arkiv från alla typer av ideella föreningar i Värmland. Den största delen av arkiven hör hemma i de stora folkrörelserna som fackföreningar, bildningsorganisationer, politiska föreningar, nykterhetsrörelse, frikyrkorörelse och idrottsrörelse.

En stor och växande grupp av föreningar går inte att ordna in i någon av de traditionella organisationstyperna. Under rubriken ”Övriga föreningar” finns därmed ett brett spektra av organiserade verksamheter på både lokal och regional nivå. Här kan till exempel nämnas hembygdsföreningar, sjuk- och begravningskassor samt Röda Korskretsar men också nya typer av sammanslutningar som exempelvis aktionsgrupper och nätverk. Förutom föreningsmaterial finns en mängd personarkiv som ofta har koppling till personer som varit föreningsverksamma.

Vilka handlingar kan vara intressanta?

Föreningsarkiven har ganska likartad struktur oavsett vilken typ av förening det rör sig om. De mindre omfångsrika arkiven är ofta volymförtecknande medan de mer omfångsrika är ordnade i serier enligt allmänna arkivschemat där bokstäver betecknar olika sorters handlingar. Här följer en redovisning av några av de vanligaste och mest användbara handlingstyperna enligt allmänna arkivschemat:

Protokoll (A)

Protokoll (A) ger den främsta inblicken i en förenings verksamhet. Anteckningarna från styrelse- och medlemsmöten ger god inblick i vilka frågor som var viktiga och aktuella. Protokoll av äldre datum är dessutom ofta mycket innehållsrika. Diskussionerna som fördes vid mötet refererades noggrant, ibland till och med ordagrant.

Liggare och register (D)

Medlemsmatriklar och medlemsförteckningar hittar du bland Liggare och register (D) och ger generellt detaljerad information om föreningens medlemmar. I äldre matriklar hittar du uppgifter om exempelvis medlemmarnas födelseår, födelseort, yrke, adress, inträde, utträde, uteslutning och flyttning.

Korrespondens (E/B)

Korrespondens (E/B) från föreningarna ger information om vilka externa kontakter som man haft men kan också berätta en del om kontakterna mellan föreningen och de egna medlemmarna. Här kan du också hitta rapporter till distrikts- och centralorganisationer med sammanställningar av verksamheten och medlemsantal etcetera.

Handlingar ordnade efter ämne (F)

Bland det som rubriceras som Handlingar ordnade efter ämne (F) finns ofta handlingar som är knutna till den verksamhet som föreningen ägnar sig åt. I en idrottsförenings arkiv hittar du kanske matchprotokoll och resultatlistor. I en fackförenings arkiv finns underlag för löneförhandlingar, strejkhandlingar och avtal. Bland de ämnesordnade handlingarna kan du ibland hitta fotografier och egna trycksaker från föreningen, men de kan också finnas under Fotografier (K) och Trycksaker (L).

Räkenskaperna (G)

Även bland Räkenskaperna (G) finns en hel del att hämta för den intresserade. Svaren på hur man finansierade sin verksamhet, vad man använde sina pengar till och vad saker och ting exempelvis kostade går att hitta i huvudböcker, kassaböcker och verifikationer.

Fanor, standar och intervjuer

Utöver handlingar som de som nämnts här ovan så finns även andra spår av föreningars verksamhet. Hos Föreningsarkivet i Värmland finns drygt 500 fanor och standar, många av dem finns digitalt att ta del av på Föreningsarkivets hemsida. De är viktiga symboler för föreningarna och lämnas ofta in tillsammans med arkiven. Dessutom finns intervjuer.

Hur hittar jag materialet?

Förteckningarna till de arkiv som förvaras hos Föreningsarkivet i Värmland är sökbara via Nationell Arkivdatabas (NAD) samt i pappersform i Arkivcentrums forskarexpedition.

Nationell Arkivdatabas (NAD) (riksarkivet.se)

Lästips

• Hagström, Charlotte och Ketola, Anna (red): Enskilda arkiv. Lund 2018.
• Ivarsson Carl-Johan och Olsson, Henrik: Väckelsens hus i Värmland. Karlstad 2021.
• Sande, Berith (red): I eldsjälars spår : speglingar av värmländskt föreningsliv : en antologi. Utgiven av Folkrörelsernas arkiv för Värmland, Karlstad 2009.
• Olausson, Peter: Vägar till värmländsk historia. Filipstad 1999.
• Olausson, Peter: Ljus över Värmland. Karlstad 2011.

Historik

Fram till 1971

De svenska kommunerna bildades 1863 genom 1862 års kommunalförordningar (SFS 1862:13 och 1862:14). Fram till 1971 fanns tre olika typer av så kallade primärkommuner - städer, köpingar och landskommuner.

• Städer.
  Bildades av befintliga tätorter. Den borgerliga lokala självstyrelsen blev officiell och skildes organisatoriskt från staten. Högsta beslutande organ var från 1863 stadsfullmäktige (eller allmänna rådstugan i mindre städer). Kommunens styrelse, det vill säga det högsta beredande och förvaltande organet, var drätselkammaren.
  
• Köpingar.
  Bildades av befintliga tätorter. Den borgerliga lokala självstyrelsen blev officiell och skildes organisatoriskt från staten. Högsta beslutande organ var från 1863 kommunalstämman och senare kommunalfullmäktige. Kommunens styrelse, det vill säga det högsta beredande och förvaltande organet, var kommunalnämnden.
  
• Landskommuner.
  Bildades av de kyrkliga socknarna. Den borgerliga lokala självstyrelsen blev officiell och skildes organisatoriskt från kyrkan. Högsta beslutande organ var från 1863 kommunalstämman och senare kommunalfullmäktige. Kommunens styrelse, det vill säga det högsta beredande och förvaltande organet, var kommunalnämnden.

Från och med 1971

Uppdelningen i olika primärkommuner upphörde 1971 och kommunfullmäktige är nu högsta beslutande organ i samtliga kommuner. Kommunernas styrelse, det vill säga det högsta beredande och förvaltande organet, är kommunstyrelsen.

En nämndorganisation växte fram enligt speciallagstiftning och efter behov, där olika facknämnder (exempelvis byggnadsnämnd, kulturnämnd och hälsovårdsnämnd) ansvarar för specifika verksamhetsområden. Vissa delar av den kommunala verksamheten har också organiserats i kommunala bolag. Efterhand, först i städerna och så småningom även på landsbygden, har också tjänstemannaförvaltningar växt fram under de politiskt tillsatta organen, för att administrera och sköta de praktiska delarna av verksamheten.

Lokalt självstyre eller statligt centraliserat styre?

Kommunernas verksamhet har hela tiden byggt på ett ganska stort mått av lokalt självstyre, som med tiden har vidgats och i allt större utsträckning blandats upp med uppgifter staten lagt på kommunerna. Exempelvis har flera tunga välfärdsposter (fattigvård, barnomsorg, skola med mera) kommit att skötas av kommunerna. Andra exempel på kommunala verksamheter är, eller har varit, energi- och vattenförsörjning, gator och parker, polis, domstol, brandskydd, stadsplanering och byggnadsverksamhet, turism, idrott och fritid och nykterhetsvård.

Antalet kommuner har ändrats över tid

Antalet kommuner har genom 1900-talets två stora indelningsreformer (storkommunreformen 1952 och kommunblocksreformen 1962-74) minskat från cirka 2 500 till dagens 290. För Karlstads del har sammanslagningspolitiken gjort att Alsters-, Gravas-, Nors-, Nyeds-, Segerstads-, Väses-, Älvsbackas- och Östra Fågelviks kommuner, samt Karlstads landskommun, i olika omgångar har slagits samman med varandra och med Karlstads stad, till vad som sedan 1971 är Karlstads kommun. Övriga värmländska kommuner gick en liknande utveckling till mötes.

Kommunala arkiv

Kommunala arkivbildare är vanligtvis detsamma som kommunala myndigheter. Lite förenklat kan man alltså säga att en kommun har lika många arkiv som den har haft nämnder, styrelser och bolag. Arkiven förvaras i de flesta fall av kommunen själv, eller, i de fall kommunen har upphört genom sammanslagningar, av den nuvarande kommunen. I några fall har kommunerna lämnat in sina äldre arkiv hos större arkivinstitutioner.

Vilka arkiv kommunerna bildar, och hur de bildas, kan variera lite beroende på bland annat kommunstorlek, kommuntyp, verksamhetstid och andra lokala förutsättningar och förhållanden. Den gemensamma grundläggande kommunala organisationen, speciallagstiftning och interkommunal normbildning ger ändå en viss likformighet åt den kommunala arkivbildningen. Överallt kan du till exempel följa beslutsfattandet och den kommunala verksamheten på ett övergripande plan i stämmo-, fullmäktige-, styrelse- och nämndprotokoll. Dessutom finns beslutsunderlag (utredningar, tjänsteskrivelser med mera) kopplade på det ena eller andra sättet. Ofta är de bilagor till protokollen eller ligger som en egen serie i arkivet (”Handlingar till protokoll” eller ”Inneliggande handlingar” till exempel). Det händer också att beslutsunderlagen har arkiveras tillsammans med övriga diarieförda handlingar (se nedan). Patientjournaler, personakter inom socialtjänsten, bygglovsakter, fyrktalslängder och fattigliggare är andra exempel på handlingstyper som bör finnas i alla kommuner.

Diariet och diarieförda handlingar

Diariet (se huvudkategori C i arkivförteckningen) och de handlingar som bildar arkivserien diarieförda handlingar (se huvudkategori E eller F) kan vara svåra att förstå till en början. I modern kommunal förvaltning diarieförs (det vill säga registreras) mycket stora delar av myndighetens inkomna och upprättade handlingar, och de registrerade handlingarna bildar sedan arkivserien ”diarieförda handlingar” (eller motsvarande). Hittar du inte någon egen arkivserie för det område du forskar om bör du därför söka i diariet. Diariet arkiveras ofta i fler än en sorteringsordning. Förutom diarienummerordning (löpnummerordning) är diarieplanordning (ämnesordning) och avsändar- eller mottagarordning vanliga. Du kan tack vare det söka i myndighetens handlingar med olika infallsvinklar.

Tillgänglighet till arkiven

På Arkivcentrum har du goda möjligheterna att forska i stads- och kommunhistoria, eller att forska om enskilda personer som har kommit i kontakt med den kommunala verksamheten. I forskarexpeditionen kan du bland annat beställa fram:

• arkiv från nuvarande Karlstads kommun och från de upphörda kommunerna Karlstads stad, Alsters-, Gravas-, Nors-, Nyeds-, Segerstads-, Väses-, Älvsbackas- och Östra Fågelviks kommuner, samt Karlstads landskommun.
• arkiv från Lysviks, Övre och Nedre Ulleruds, Ransäters, Sunne samt Västra och Östra Ämterviks kommuner.

Tillgängligheten till de kommunala arkiven begränsas i vissa fall av sekretesslagens bestämmelser. Exemplevis begränsar sekretessen inom socialtjänsten tillgängligheten till fattigvårdens, nykterhetsvårdens och barnavårdens individrelaterade information i upp till 70 år.

Sökingångar till de kommunala arkiven

De flesta kommunala arkiv som finns tillgängliga på Arkivcentrum är förtecknade. Utöver arkivförteckningarna kan diarierna vara mycket hjälpsamma som sökingångar i de kommunala arkiven. På Karlstads kommunarkiv (i Bibliotekshuset på Västra Torggatan 26) finns även ett kortregister över Karlstads stadsfullmäktiges ärenden.

Lästips

• Palme, Sven Ulric (red.), Hundra år under kommunalförfattningarna 1862-1962 : en minnesskrift, Stockholm 1962.
  
• Wångmar, Erik, Att skriva stads- och kommunhistoria. En handledning för forskning med stads- och kommunhistoriskt källmaterial, Stockholm 2005.

Kyrkoarkiven

Kyrkan spelade under flera århundraden en central roll i samhället, dels för att man hade ansvar för folkbokföringen från 1600-talet och fram till 1991-06-30, dels för att flera samhälleliga funktioner såsom skola, socialvård m m sköttes av kyrkan. Svenska kyrkan var en statskyrka fram till 1999-12-31. I kyrkoarkiven finns handlingar rörande de olika funktioner kyrkan haft. Kyrkoarkiven är helt eller i vissa fall delvis levererade till Värmlandsarkiv. Kyrkoarkiven är förtecknade enligt ett speciellt förteckningsschema som ser likadant ut fram till 1999-12-31. Kyrkoarkiven för stadsförsamlingarna kan se lite annorlunda ut men skillnaderna är inte så stora.

Folkbokföringshandlingar

För mer information om dessa handlingar se arkivguiden "Folkbokföring före 1991-07-01" här på sidan. De flesta serier upphör 1991-06-30. Vissa handlingar rörande kyrkliga tilldragelser, såsom dop och begravningar, finns dock till 1999-12-31.

Folkbokföringshandlingarna är den främsta källan till information för släktforskare, läs mer i arkivguide "Släktforskning". Även för annan forskning är materialet användbart.

Folkbokföringshandlingarna omfattas av sekretess enligt Offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Som längst gäller sekretessen i 70 år.

Serierna A-F är digitaliserade och originalvolymer får endast i undantagsfall och med godkännande hämtas ut ur magasinen. Serierna G-H finns i original att ta del av i forskarsalen under förutsättning att OSL efterlevs.

Folkbokföringshandlingarna är vanligen förtecknade i följande ordning:

• A: Husförhörslängder och församlingsböcker med tillhörande liggare och register. Dessa visar hur familjebilden såg ut under de år längden sträcker sig. Under A finns även en del hjälpregister in i husförhörslängder eller församlingsböcker, såsom fastighetsregister. Även personakterna redovisas under A.
• B: Flyttningslängder. Visar in- och utflyttning från församlingen.
  
• C: Födelse- och dopböcker.
  
• D: Konfirmationsböcker och kommunionslängder.
  
• E: Lysnings- och vigselböcker samt äktenskapsböcker.
  
• F: Död- och begravningsböcker.
  
• G: Andra längder. Innehåller bl a befolkningsstatistiska tabeller, d v s statistiskt underlag för den rikstäckande statistiken. Innehåller fram till och med 1800-talet väldigt mycket information.
  
• H: Bilagor och kungörelseböcker hänförande sig till kyrkobokföringen. Bilagorna kan vara ett komplement till folkbokföringshandlingarna men är ganska kraftigt gallrade, speciellt efter 1968.

Kyrkokommunala handlingar

De handlingar som inte utgör folkbokföringshandlingar brukar kallas kyrkokommunala. Här finns information om allt från hur församlingsarbetet bedrevs till de olika samhälleliga funktioner som kyrkan har haft hand om. Arkiven upphör 1999-12-31. De flesta kyrkokommunala handlingarna har levererats till Värmlandsarkiv.

De kyrkokommunala handlingarna kan i viss mån vara av intresse för släktforskare. Vissa handlingar kan omfattas av sekretess enligt flera olika paragrafer i OSL. Eventuell sekretess bedöms när vi får in en begäran om utlämnande av handlingar.

En del av de äldre handlingarna finns digitaliserade i Arkiv Digital. Ordningen är vanligtvis som följer:

• J: Skrivelser, resolutioner, utslag, memorial med mera.
  
• K: Protokoll med handlingar.
  Under K finns protokoll från de beslutande organen i församlingen. Viktigast är sockenstämman (fram till 1862), som var en föregångare till kommunernas beslutande organ. Här behandlades alla angelägenheter som var av intresse för socknen (socken är ett äldre ord för församling). Från 1863 finns kyrkostämma och kyrkofullmäktige som beslutande organ. Kyrkorådets (församlingens styrelse) protokoll finns ofta bevarade från långt tillbaka och har fortsatt att föras fram till 1999-12-31. Ofta finns också protokoll från skolråds-, barnavårds- och andra sociala inrättningar. Handlingarna kan vara ett komplement till hembygds- och släktforskning.
  
• L: Räkenskaper.
  Speciellt de äldre räkenskaperna kan innehålla information som är av intresse för släktforskare, till exempel böter när barn föddes utom äktenskapet.
  
• M: Handlingar angående prästval.
  
• N: Visitationshandlingar samt inventarie- och arkivförteckningar.
  
• O: Handlingar angående kyrka, kyrkogård, kyrkliga fastigheter, kyrklig jord, präster, annan personal samt donationshandlingar.
  Under O finns bland annat gravböcker, som visar var personer gravsatts samt kartor och ritningar. Dessa är ofta kvar i församlingarna.
  
• P: Övriga handlingar och handskrifter.
  Under P kan du bland annat hitta den information som inte passar in någon annanstans i förteckningsschemat. Här finns också information från det frivilliga kyrkliga församlingsarbetet.

Databaser

Folkbokföringshandlingar ända in på 1900-talet finns tillgängliga digitalt via Arkiv Digital eller kostnadsfritt via Riksarkivets Digitala forskarsal. I läsesalsplattformarna hos Riksarkiven gäller en 70-årsgräns för publicering av digitaliserade folkbokföringshandlingar i enlighet med OSL. Med anledning av Dataskyddsförordningen (GDPR) behöver du hemifrån logga in på Riksarkivets Digitala forskarsal för att ta del av digitaliserat material yngre än 110 år. Det är kostnadsfritt att skaffa ett konto för inloggning hos Riksarkivet.

Via NAD (Nationella Arkiv Databasen) finns arkivförteckningarna tillgängliga digitalt.

Lästips

• Eva Johansson: Kom i gång med din släktforskning
• Håkan Skogsjö: Släktforskning på riktigt
• Peter Sjölund: Släktforska med DNA
• Lars Hallberg: Källor till invandringens historia 1840–2000.
  Arkivguide i serien Skrifter utgivna av Riksarkivet
• Sveriges församlingar genom tiderna
  Finns tillgänglig digitalt via Skatteverkets hemsida.
• Den svenska folkbokföringens historia under tre sekler (skatteverket.se)

Historik

Det första värmländska landstinget hölls år 1863. Till en början handlade mötena främst om de sociala missförhållandena i länet, i form av överbefolkning, missväxt och fattigdom. Den framtida huvuduppgiften i form av sjukvården och dess utbyggnad blev aktuell först på landstingsmötena 1866 och 1867. Ungefär vid denna tidpunkt fanns i Värmland ett länssjukhus i Karlstad, med 104 platser. Filipstads lasarett, som stod färdigt 1773 och därmed är Sveriges näst äldsta lasarett, hade 40 platser för patienter från staden, bergslaget och Nyeds härad. Länets övriga befolkning hänvisades till lasarettet och kurhuset i Karlstad.

Sjukvården i länet var i allmänhet dålig. Förutom stadsläkarna fanns det fyra ordinarie samt två extra provinsialläkare placerade i Åstorp i Visnum, Arvika, Silbodal, Sunne, Filipstad samt Karlstad. Provinsialläkarna var anställda av staten för att ta hand om hälso- och sjukvården på landsbygden. De skulle hålla koll på bland annat allmänhälsa, smittskydd och veneriska sjukdomar. Systemet med provinsialläkare togs bort 1973 och ersattes av distriktsläkare och vårdcentraler.

Information i arkiven

Arkivhandlingar om sjukvård innan landstinget fanns är oftast en del av landstingets arkiv. Förutom sjukhuset i Karlstad, vars verksamhet startade redan under 1700-talet som hospital, fanns det mindre sjukhus och sjukstugor i Filipstad, Kristinehamn, Arvika, Säffle, Årjäng, Torsby, Sunne, Uddeholm och Dalby. Vid de mindre sjukhusen och sjukstugorna hade man bland annat akut-, epidemi- och sinnessjukvård, samt vård av kroniskt sjuka.

I sjukhusens administrativa arkiv hittar du bland annat lasarettsdirektionens protokoll, inventarieförteckningar, utspisningslistor, kassaböcker. I vissa fall finns också verifikationer som kan innehålla detaljerade listor över dop och bröllop, med personuppgifter som kan vara till hjälp att spåra släktskap. Inventarieförteckningarna listar sjukhusets alla inventarier, vilket kan ge en bra bild över sjukhusets ekonomiska situation. I kassaböckerna kan du få indirekta upplysningar om verksamheten, i form av olika typer av reparationer som utfördes vid själva lasarettets anläggning eller nära omgivning. Du hittar i de flesta fall både namn, yrke och vilken lön som hantverkarna fick, samt under vilken tidsperiod reparationen pågick. Det finns också handlingar från byggnadskommittéer om uppförandet av de olika sjukvårdsinrättningarna runt om i länet.

De medicinska arkiven omfattar bland annat välbevarade serier av sjukjournaler, operationsjournaler, obduktionsliggare och vaccinationsjournaler. I liggarna kan framgå vem som betalat för vården. Provinsialläkarnas arkiv finns i varierande grad bevarade från mitten av 1800-talet, och innehåller årsberättelser, förteckningar över behandlade patienter, vaccinationsrapporter och obduktionsprotokoll. I arkiven finns också förteckningar över barnmorskor och barnmorskedagböcker, som redovisar förlossningar som ägt rum i hemmet.

Sjukvårdssekretess

Handlingar från offentlig sjukvård har ofta upp till 70 års sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 25 kap. Det är främst uppgifter om enskilda personers förhållanden som skall skyddas.

Ta del av handlingar i arkiven

Det går att ta del av de flesta handlingarna i Värmlands olika sjukvårdsarkiv, genom hemskickade kopior eller på plats i Arkivcentrums läsesal. Journalkopior från Landstinget i Värmland och Region Värmland kan beställas genom Region Värmland. För sekretessbelagda journaler är det viktigt att göra en beställning i god tid så att en sekretessprövning kan göras.

Beställa journalkopior (regionvarmland.se)

Andra handlingar som har att göra med landstingets och regionens sjukvård kan beställas hos Värmlandsarkiv.

Värmlandsarkiv (regionvarmland.se)

Handlingar från de statliga provinsialläkarna kan beställas hos Riksarkivet.

Riksarkivet (riksarkivet.se)

Övriga källor

I de kyrkliga församlingarnas arkiv kan vissa uppgifter finnas som speglar hälsotillståndet. I husförhörslängderna finns särskilda kolumner över vaccination, och ibland förekommer särskilda vaccinationsjournaler. I husförhörslängderna noteras även om någon person fått behandling vid lasarett eller kurhus.

Lästips

• Hansson, Lars-Erik: Filipstads Lazarett. Falköping 1999.
• Landstingets historia och verksamhet. Värmland förr och nu 1955.
• Risberg, Karl-Axel: Hundra år med Värmlands läns landstings förvaltningsutskott. Karlstad 1986.
• Ståhl, Manne: Ett landstingssekel. Karlstad 1962.
• Waller, Åke: Medicinhistoriska återblickar på sjukvården i Värmland. Karlstad 1995.
  

Enligt Lantmäteriets definition är all mark i Sverige indelad i avgränsade områden som kallas fastigheter och till varje fastighet finns en fastighetsbeteckning. För att hitta historien om en fastighet måste du räkna med en snårig sökning på en rad olika ställen.

Domstolsarkiven

Du hittar en fastighets ägarförhållanden i de rättsliga arkiven. Genom att utgå från fastighetsbeteckningen går det att beställa ägarhistorik för 1875–2008. Det gör du via Riksarkivets beställningsformulär.

Med hjälp av fastighetsdataregistret samt fastighetens lagfarts- och fastighetsböcker går det sedan att få uppgifter om fastighetens olika ägare, tid för köp och lagfartsdatum. Böckerna kan även innehålla senaste kända ägarskifte före 1875.

Fastighetsböckerna för tiden 1933–1989-06-07 är digitaliserade och tillgängliga i de läsesalsplattformar som finns i Riksarkivets läsesalar och även på Arkivcentrum.

–1875

För tiden före 1875 redovisas köp och försäljning av fast egendom i häradsrätternas Uppbuds- och lagfartsprotokoll. Av protokollen framgår köparens och säljarens namn, egendomens namn och omfattning samt köpesumman. Köpebrevet kan vara inskrivet i protokollet, ligga som en bilaga eller ingå i serien Inneliggande handlingar.

Före ca 1740 ingår oftast uppbuds- och lagfartsprotokollen i domböckerna. Protokollen är kronologiskt förda, och vet man inte när en fastighet bytt ägare blir det komplicerat. I vissa fall finns förteckningar över uppbud eller utfärdade fastebrev (benämning på lagfart före 1875). Innan ett fastebrev utfärdades skulle fastigheten uppbudas tre gånger, alltså tas upp på tre ting efter varandra, vilket innebar att fastighetsaffärer drog ut på tiden. I domstolshandlingarna finns även uppgifter om inteckningar och servitut för fastigheter. Bouppteckningar och konkurshandlingar kan också säga en hel del om en persons fasta egendom. För egendom i Värmlands län hittar du de handlingarna hos Värmlandsarkiv.

1875–1932

Lagfartsboken som fördes mellan 1875 och 1932 är digitaliserad och tillgänglig via Digitala forskarsalen på riksarkivet.se eller på läsesalsplattformarna i Arkivcentrums forskarsal.

1933–1971

Mellan 1933 och 1971 hanterades fastighetsärendena av den så kallade inskrivningsdomaren.

1972–2008-05-31

Från 1972 till 2008-05-31 sköttes inskrivningsärendena av Inskrivningsmyndigheten.

2008-06-01

Från och med den 1 juni 2008 sköts inskrivningsärenden av Lantmäteriet.

Brandförsäkringar

Fram till början av 1800-talet försäkrades fastigheter på landsbygden ofta i "Brandförsäkringsverket för byggnader på landet". För städerna gällde "Städernas allmänna brandstodsbolag". Arkiven finns i Stockholm hos Brandförsäkringsverket.

En del material som gäller Värmland finns på mikrokort i Arkivcentrums forskarsal. I mitten av 1800-talet bildades lokala och regionala brandförsäkringsbolag, av vilket Wermlands Brandstodsbolag är det viktigaste. Dessutom finns arkiven från olika lokala brandstodskommittéer. I brandförsäkringsarkiven kan du få uppgifter om bland annat utseende och värde av olika fastigheter. Ett topografiskt register har upprättats till en hel del av Wermlands Brandstodsbolags brandförsäkringsbrev. Om en fastighet eldhärjades vid något tillfälle finns mer material att hämta i dessa arkiv. Det kan då vara värt att också undersöka de polisiära arkiven, för att ta del av polisutredningar kring händelsen.

Lantmäteriet

Lantmäteriet har många uppgifter om hur fastigheter har förändrats över tid genom skiften, hemmansklyvningar och så vidare. Särskilt användbara är förrättningsakterna. Genom lantmäteriet kan man också få uppgifter om hur fastighetsbeteckningar har förändrats över tid. På Lantmäteriets hemsida finns också söktjänsten "Historiska kartor". För att lösa de många tvister som uppstod till följd av bland annat Laga skiftet, skapades ägodelningsrätter från 1827 och framåt. Dessa arkiv finns hos Värmlandsarkiv, och har en nära koppling till häradsrätternas arkiv.

Fastighetstaxeringar- och deklarationer

I häradsskrivarnas arkiv finns fastighetstaxeringslängder bevarade från cirka 1860-talet till 1966 och för perioden 1967–1990. Du hittar dem i de lokala skattemyndigheternas arkiv. I dessa längder, som är indelade per fastighet, anges de olika taxeringsvärden som fastigheten har haft över tid. En uppsättning av fastighetslängderna finns också i länsstyrelsens arkiv fram till 1980.

Till grund för fastställande av taxeringsvärdet låg fastighetsdeklarationen som du hittar i landskontorets arkiv. Dessa deklarationer finns från åren 1928, 1938, 1952, 1957, 1970 och 1981. I deklarationerna kan det finnas uppskattningar om en fastighets ålder, och där ges även en värdering och beskrivning av fastighetens skick vid deklarationstillfället. Deklarationerna är ordnade fögderivis, därefter i församlingsordning och slutligen i fastighetsbeteckningsordning.

Länsmuseet

Värmlands Museum har ett intressant arkiv för fastighetsforskning. Detta har främst med deras antikvariska arbetsuppgifter att göra. Konkret innebär det att särskilda byggnadsminnesakter har upprättats kring intressanta objekt. De kan innehålla kopior av handlingar för fastigheten, som hämtats in från många olika arkiv. Museet kan också ha genomfört byggnadsinventeringar i länet. Kom ihåg att det också finns ett omfattande fotografiskt material i museets bildarkiv.

Kommunerna

I städerna växte det fram byggnadsnämnder tidigt. Byggnadsnämndernas arkiv kan avslöja mycket om byggnader. Men i de minsta landskommunerna kunde det dröja ända fram till 1960 innan en särskild byggnadsnämnd inrättades. Även om det inte fanns en byggnadsnämnd så fanns ändå funktionen på plats från 1947. Bland byggnadsnämndernas material hittar du bland annat bygg-, rivnings- och marklovshandlingar (med ritningar, beslut och andra handlingar) och, om du har tur, bebyggelseinventeringar. Vissa kommuner, bland annat Karlstad, har inrättat kommunala lantmäterimyndigheter och det har då varit naturligt att låta byggnadsnämnden ansvara för dessa uppgifter.

Kommunerna förmedlade också lån till egnahemsbyggandet. Fram till 1948 hanterades det av särskilda egnahemsnämnder eller av frivilliga förmedlingsorgan under drätselkammaren eller kommunalnämnden. Därefter, fram till 1993, sköttes fömedlandet av lån av obligatoriska kommunala förmedlingsorgan under kommunens styrelse eller någon lämplig facknämnd. Låneakterna från den här verksamheten kan vara mycket användbara för studier av 1900-talets byggnation, och innehåller, liksom motsvarande akter hos de statliga egnahemsnämnderna och länsbostadsnämnderna, bland annat ritningar, beskrivningar och ansökningshandlingar.

En omfattande dokumentation kring kommunernas egna fastigheter finns – förutom i byggnadsnämndens bygg-, rivnings- och marklovsakter – i olika kommunala arkiv beroende på var fastighetsfrågorna har sorterat (drätselkammaren, kommunalnämnden, kommunstyrelsen, fastighetsnämnden, centrala byggnadskommittén, tekniska nämnden eller tillfälliga byggnadskommittéer för olika projekt). Förutom fastighets- eller projektakter kan även protokollen vara av intresse. Arkiven kan också innehålla bebyggelseinventeringar.

I de kommunala hälsovårdsnämndernas uppdrag ingick att inspektera bostäder ur sanitär synpunkt, och i deras arkiv hittar du uppgifter om bland annat renhållning, djurhållning och skicket på olika faciliteter (avträden med mera). Från brandstyrelsernas inspektionsverksamhet finns uppgifter om fastigheter ur brandsäkerhetssynpunkt i brandsyneprotokollen.

Till sist…

Fastighetshandlingar är vanligt förekommande handlingar i många av våra arkiv, vare sig det rör sig om bruk, kyrkliga arkiv, föreningar eller andra verksamheter. Det är ofta värt att ta en extra titt i dessa arkiv. Ibland händer det också att arkiv finns bevarade efter olika arkitekter eller byggmästare.

Lästips

• Andersson, Kjell, Clemensson, Per. Börja forskakring ditt hus och din bygd. 2011
  
• Cserhalmi, Niklas. Fårad mark. Handbok för tolkning av historiska kartor och landskap. 1998
  
• Sockenböcker, gårds- och torpinventeringar
  
• Svenska gods och gårdar. Två delar 1936, tre delar 1944
  
• Sveriges bebyggelse, landsbygden. Del I-V, 1962–1964
  
• Värmlänningar bygger. Värmlands byggmästareförening 1916–1991. 1991

Det är inte ovanligt att vara intresserad av gamla fordons historia. Att du som renoverar en veteranbil vill veta något om tidigare ägare med mera. Uppgifter om fordonets historia finns på olika ställen beroende på vad du är intresserad av.

Fordonsregister

1907–1923

Förordningen om automobiltrafik (SFS 1906:90) gjorde att länsstyrelserna blev skyldiga att föra register över fordon från och med 1907. Fordonen registrerades i ett system med länsbokstäver, där S stod för Värmlands län, T för Örebro län och så vidare. Den länsbaserade registreringen var kvar fram till 1971, då ett centralt bilregister inrättades i Örebro.

Fordon som registrerats under perioden 1907–1923 finns nu i landskansliets arkiv (1819–1963) inbundna bilregister (serie C VIa). Registret är uppdelat i avdelningarna automobiler (A), motorcyklar (B) och yrkesmässig trafik (C). Böckerna är förda i kronologisk ordning efter när anmälningar av fordon skett, men det finns hjälpregister i form av personregister och liknande. Före 1916 saknas uppgifter om vad det är för typ av fordon, men därefter får du uppgift om märke, tjänstevikt, cylindervolym och så vidare. Dessa böcker finns hos Värmlandsarkiv.

1924–1942

Fordon som registrerades under perioden 1924–1942 finns i ett lösbladssystem i landskansliets arkiv (1819–1963) (serie C VIb). Sorteringsprincipen är registreringsnumret, och har delat in det i bilar, lastbilar, motorcyklar och släpvagnar. Varje registerblad innehåller uppgifter om fordonets tekniska specifikation, ägarförhållanden, besiktning och försäkring. Med hjälp av ägarhistoriken går det att följa ett fordon ungefär som när du släktforskar. Om till exempel fordon S 612 såldes till någon i Örebro så kom ett meddelande från länsstyrelsen i Örebro att fordonet där inregistrerats som till exempel T 2489, och dessa uppgifter fördes in på bladet för fordon S 612. Numret S 612 blev då ledigt i bilregistret och kunde användas för ett nytt fordon. Registret finns hos Värmlandsarkiv.

1942–1971

Fordon som registrerades under perioden 1942–1971 i Värmland finns i ett kortsystem som finns i Länsstyrelsen i Värmland, Allmänna enhetens arkiv, (serie C1A) på Värmlandsarkiv. Registret är digitiserat och tillgängligt i läsesalens datorer. Det är alltså där som du får söka uppgifter kring massbilismens genombrott. Sorteringsordningen är registreringsnumret.

1995–

1995 övertog Vägverket (senare Trafikverket) ansvaret för fordonsregistret och idag har Transportstyrelsen ansvaret.

Beställa uppgifter

Vill du beställa uppgifter ur något av fordonsregistren gör du det enklast genom att gå till Riksarkivets hemsida där det finns beställningsformulär för bland annat fordonsfrågor.

Beställ kopior och undersökningsuppdrag (riksarkivet.se)

Körkortsliggare, automobildiarier och andra handlingar

I landskansliets arkiv ingår vid sidan av bilregistret en rad olika typer av handlingar som har med fordonstrafik att göra. Körkortsliggare (serierna C VIa, C VIII a och C VIIIb) visar vilka personer som erhållit körkort och vilka körkort som dragits in (C XIII). Automobildiarier (serierna B XVIII a och B XXVI) innehåller bland annat uppgifter om personer som fått tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik, och kan vara en hjälp om man ungefärligen vet när ett fordon registrerats och av vem, men saknar registreringsnumret. Serien B XVIIIb innehåller uppgifter om förseelser av körkortsinnehavare under perioden 1934–1948.

Bilbesiktning och förarprov

Ansvaret för bilbesiktningen låg på länsstyrelsen fram till 1948 då Statens Bilinspektion tillkom. Detta arkiv finns för värmländsk del på Riksarkivet i Göteborg, men besiktningsprotokollen är gallrade. I länsstyrelsearkivet finns bara årssammandrag bevarade efter besiktningsmännens verksamhet. Bilbesiktningen överfördes till AB Svensk Bilprovning, och bilinspektionen uppgick i övrigt i Trafiksäkerhetsverket. Där låg bland annat ansvaret för förarproven. Arkivet från nordvästra distriktet finns hos Värmlandsarkiv och omfattar tiden 1968–1992. Dessutom finns arkiven från lokalkontoren i Falun, Örebro och Karlskoga. Liksom för bilinspektionen gäller att gallringsföreskrifterna varit långt gående.

Arkiv från fordonsindustrin

Svenska fordonstillverkare som Volvo och SAAB har väl utvecklade arkivfunktioner, och har själva omfattande historiska arkiv. Dessutom finns en del arkiv bevarade från till exempel karosseriverkstäder, underleverantörer och bensinbolag (till exempel BP och Nynäs). Bästa sättet att få en uppfattning om vilka arkiv som finns är att göra en sökning i den nationella arkivdatabasen (NAD). De värmländska exemplen är tyvärr få. Man kan fråga sig var arkiven finns efter bilverkstäder, bilfirmor, vagntillverkningen i Arvika, Jösse Car i Arvika och motorcykelfabriken Union i Charlottenberg. Här finns kanske ett område som går att utveckla mer.

Ett område som är av stort kultur- och lokalhistoriskt intresse, särskilt för hembygdsforskare, är spår av tidigare generationers verksamhet i bygden. så kallade fornlämningar. Fornlämningar kan i varierande grad vara dokumenterade i olika arkiv.

Fornlämningar är spår efter mänsklig verksamhet

Det kan till exempel vara boplatser, gravfält, gruvor, kvarnar och kulturlager i medeltida städer. I kulturmiljölagen beskrivs vad som är en fornlämning och vilket skydd fornlämningarna därmed har. Fasta fornlämningar ska uppfylla följande kriterier:

• vara lämningar efter människors verksamhet under forna tider.
• ha kommit till genom äldre tiders bruk.
• vara varaktigt övergivna.
• antingen ha tillkommit före 1850 eller ha fått en särskild fornminnesförklaring utfärdad av länsstyrelsen.

Samma regler gäller för fartygslämningar.

Exempelvis räknas inte ett gammalt järnbruk som fortfarande används som fornlämning, medan en hyttruin från samma tid gör det.

Fornfynd hanteras olika beroende på om det är ett eller flera föremål som hittat tillsammans

Ett fornfynd kan bestå av ett enstaka föremål (ett lösfynd), flera föremål (till exempel en silverskatt) eller minst två föremål som lagts ned tillsammans (en depå). Riksantikvarieämbete kan lösa in fynd som består av ädelmetaller och kopparlegeringar samt är äldre än 1850.

Lösfynd

Exempel på fynd som hittats för sig själva och inte tillsammans med andra, det vi vardagligen kallar för lösfynd, är stenyxor, redskap, smycken och mynt. Lösfynd hittar du i första hand på museer, men många hembygdsföreningar har också egna mer eller mindre omfattande samlingar av fornfynd. Det kan vara värt att kontakta olika föreningar, some xempelvis Värmlands hembygdsförbund, Värmlands arkeologiska sällskap, Värmlands museiförening och olika fornminnesföreningar.

Så hittar du uppgifter om värmländska fornfynd och fornlämningar

Många inventeringar av fornlämningar har gjorts genom åren i hela landet. De första inventeringarna gjordes på 1600-talet på uppdrag av Antikvitetskollegiet, som sedan bytte namn till Riksantikvarieämbetet.

Antikvitetskollegiet grundades på 1600-talet. Resultatet av Antikvitetskollegiet övertogs senare av Kungliga Vitterhetsakademin och flyttades på 1700-talet till Kungliga biblioteket. Vitterhetsakademin ansvarade bland annat för Antikvitetsarkivet. Chefen för detta kallades riksantikvarie. Ur detta bildades så småningom Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet (raa.se)

Hos Riksantikvarieämbetets hittar du följande intressanta arkiv:

• Antikvarisk-Topografiska arkivet (ATA).
  Det innehåller bland annat uppgifter om byggnadsminnen och kyrkor. Här finns också uppgifter om samtliga fornlämningsinventeringar som gjorts, socken för socken.
• Fornsök.
  Det är en söktjänst med information om alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige, både på land och i vatten. Dessutom finns information om arkeologiska uppdrag.

Många privatpersoner har gjort egna fornlämningsinventeringar. De hittar du i deras privata arkiv eller i de handskriftssamlingar som bildades vid läroverken i Karlstad och Kristinehamn. Viktiga inventeringar utfördes av prosten Anders Lignell 1837 och friherre N G Djurklou 1866–1867.

Från modernare tid finns dokumentation av amatörarkeologerna Stengängets arbete i Grums. Stengängets arkiv finns lagrade hos Folkrörelsernas arkiv.

Av stor betydelse är också Helge Kjellins arkiv. Kjellin var landsantikvarie och intendent vid Värmlands museum 1929–1950, och mycket aktiv under en stor del av förra seklet. De arkivvolymer som innehåller material av arkeologiskt och antikvariskt intresse har djupregistrerats. Arkivet förvaras hos Värmlands museum.

Det finns ofta goda möjligheter att följa en person under det yngre indelningsverkets tid 1682-1901 (för Värmlands perioden 1686-1901).

Genom 1682 års riksdagsbeslut infördes det så kallade yngre indelningsverket. Begreppet har kommit att få stå både för det ständiga knektehållet (roteringen av infanteriet), och för rusthållet (uppsättandet av kavalleriet), samt den egentliga indelningen av skatteinkomsterna från bestämda gårdar som avlöning till de indelta officerarna (och även till civila befattningshavare).

Indelningen av förbanden var mestadels kvar ända fram till slutet av 1800-talet. Infanteriregementena hade vanligtvis 1 200 man, som var indelade i åtta kompanier.

Värmlands regemente

Värmlands regemente hette tidigare Närke-Värmlands regemente och bestod av 10 kompanier i stället för det vanliga 8 kompanier under indelningsverkets början. 1812 delades regementet och Värmland blev ett eget regemente. Regementet hade beteckningen I 22 åren 1816-1939 och därefter I 2.

Av det gamla regementets rotar lades samtliga 476 i Närke och de 292 rotarna i Visnum, Ölme och Väse härader, inklusive några i Karlstads och Kils härader, till Närkes regemente. De 908 rotar som var kvar för Värmlands regementes del, fördelades på 8 kompanier.

För att skilja på de två regementena drogs gränsen längs Klarälven från norr till söder. Rotarna som låg öster om Klarälven (Alsters kompani nr 5, Ölme kompani nr 7 och Visnums kompani nr 8) fick då tillhöra Närkes regemente.

Vid den urtima riksdagen 1892, beslöts bland annat att varje infanteriregemente skulle ha en styrka om 1000 man inklusive volontärer och spel. För Värmlands regemente innebar denna förändring att 149 man från Livregementet till fot (före detta Närkes regemente) överfördes till regementet. De 149 rotarna hade utgjort större delen av Alsters kompani. Från 1893 tillhör Alsters kompani Värmlands regemente. Även 5 st i Värmland belägna rotar från Väst-Göta Dals regemente, överfördes till Värmlands regemente. Det gamla Kils kompani upphörde och fördelades på de andra kompanierna.

Värmlands fältjägarkår 1788-1901

Värmlands fältjägarkår hette först Wermlands fotjägarebataljon. Under 1812-1876 fick det namnet Värmlands fältjägareregemente för att därefter byta namn till Värmlands fältjägarkår.

Regementet bildades då man var orolig för ett anfall från Norge och för att försvara gränsen bildat ett lantvärn. Det föreslogs då att lantvärnet skulle ingå som grund i en värvad jägarkår. År 1790 hölls den första generalmönstringen om 3 kompanier. År 1901 bildades ett nytt regemente tillsammans med Hallands bataljon kallat Vaxholms Grenadjärregemente.

Olika vägar till soldatforskning

• Claes Lorentz Grills bok “Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket”.
  En redovisning av rusthållen, infanteriets rotar, båtmanshållet samt den extra roteringen. I boken finns ett sockenregister som kan användas för att söka där soldaten var bosatt och få reda på vilket regemente, kompani och rote soldaten tillhörde.
• Soldatregistret Värmland.
  En databas över soldater från det yngre indelningsverkets tid. Uppgifter om soldatens familjeförhållanden kan också finnas. Det går även att söka efter en viss rote och se vilka soldater som tjänstgjort vid torpet genom tiderna. Om du vill söka själv i Soldatregistret Värmland finns det en dator tillgänglig i vår forskarsal. Ett samordningskansli finns på Centrala soldatregistret i Skövde.
  
• Tryckta uppgifter som getts ut i respektive regementens
  hembygdsföreningar.
  Ibland har de gjort en torp- eller soldatinventering i hembygden.
• Arkivcentrum Värmlands mikrokortbestånd.
  Generalmönsterrullorna (gmr) är de handlingar som ger grundläggande kunskap om enskilda soldater och officerare från 1680–1880-talet. Rullorna fördes vid generalmönstringen, som hölls i regel vart tredje år. Luckor kan förekomma, särskilt under krigstid.
  
• Stamrulla 1894.
  Ersatte Generalmönsterrullorna. Här finns uppgifter om den siste indelte soldaten innan indelningsverkets upphörande 1901.
  
• Rullor –1723.
  Rullorna upptar all slags personal och omfattar ett stort antal regementen, utskrivna och värvade, under svenska stormaktstidens krig. Rullorna utgör en av krigsarkivets viktigaste källserier trots de stora luckor som finns till följd av att handlingar förstördes under fälttågen i Ryssland och Polen. Samtliga kompletterar Generalmönsterrullorna.
  
• Rullor 1724-
  Innehåller framför allt de värvade förbanden från till 1720-talet till slutet av 1800-talet. Rullorna listar all slags personal och innehåller i stort sett samma uppgifter som Generalmönsterrullorna. Samlingen kan tack vare det komplettera eventuella luckor.
  
• Krigsfångar – Stora nordiska kriget.
  Personregister över svenska krigsfångar. Innehåller bara officerare och andra på likannde nivå.
• Domböcker.
  Domböckerna kommer från militära domstolar som till exempel garnisons- och regementskrigsrätter, mestadels från 1635-1821. I domböckerna kan du följa rättegångar mot enskilda militärer som begått någon form av förseelse.

Övrigt material

• Kronolänsmannens arkiv och Kronofogdens arkiv i respektive fögderi (exempelvis i serien "Protokoll") finns det bland annat syneprotokoll för soldattorp.
• Landskontoret i Värmlands läns arkiv (exempelvis i serien "Försvaret och Krigsmakten") finns det rekryteringshandlingar och enstaka soldatkontrakt.
• ”Beväringens levnadsbeskrivningar 1902-1909” finns i Värmlands regementes arkiv i Regementschefens expedition (serie E), som förvaras på Krigsarkivet.

Lästips

Böcker

• Släktforskarna och Krigsarkivet – en vägvisare till de militära källorna. Meddelanden från Krigsarkivet XIV (Ale 2000).
  
• C.O Nordensvan - Värmlands Regementes (Närke och Värmlands Reg: tes) Historia
  (Stockholm 1904)
  
• Eric Zeeh - Kungliga Värmlands Regementes Historia, senare upplagan. (Karlstad 1951)
  
• Lars Ericson/Björn Lippold - Knektaliv
  
• Lars Ericson - Svenska knektar (1995, ny utgåva 2002)
  
• Axel Kindberg - Anteckningar om Värmlands Fältjägare
  
• Elfred Kumm - Indelt soldat och rotebonde (Stockholm 1949)
  
• Båtsmän, ryttare & soldater – Sveriges släktforskarförbund årsbok 1988 (Stockholm 1993 andra tryckningen)

Hemsidor

• Att forska i Krigsarkivets handlingar (riksarkivet.se)
  
• Sveriges Militärhistoriska Arv (sfhm.se)
  
• Sökdatabas med hänvisning till respektive soldatregister (dis.se)
• Hans Högman (hhogman.se)

Hemsidor som kräver abbonemang

• Generalmönsterrullor, folkräkningarna 1880, 1890, 1900
  
• Generalmönsterrullor (arkivdigital.se)

I Sverige har vi sedan 1766 haft en offentlighetslagstiftning, Tryckfrihetsförordningen (1949:105). Det innebär att Sverige – och därmed också Finland, som under många år var en del av Sverige – har världens äldsta offentlighetslagstiftning. Det kan vara bra att veta att lagen inte har gällt oavbrutet under de drygt 200 åren. Tryckfrihetsförordningen är idag en grundlag och räknas därmed som en av de viktigaste lagarna i svensk lagstiftning.

Tryckfrihetsförordningen lägger grunden för offentlighetsprincipen, som innebär att svenska myndigheter, såväl statliga som kommunala och landstingskommunala, ska ge full insyn till allmänheten. Samtidigt måste det finnas vissa begränsningar för att skydda vissa intressen. Undantagen finns beskrivna i Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Nedan redovisas kortfattat begreppet allmän handling och vilka begräsningar i rätten att se allmänna handlingar som finns.

Allmänna handlingar

I Tryckfrihetsförordningens 2 kap 3 § talas om allmänna handlingar. Kortfattat innebär det att information som finns hos en myndighet och som är relevant för myndighetens arbete anses vara allmänna handlingar. En allmän handling behöver inte vara upprättad, det vill säga skapad, av myndigheten utan kan lika gärna ha kommit in till myndigheten för att sedan förvaras där.

Information som finns hos myndigheten men som inte ligger inom myndighetens ansvarsområde anses inte vara allmän handling hos den myndigheten. Ett exempel är datastödd information som myndigheten inte använder i sitt arbete. Ett annat exempel är privata brev till en tjänsteman. Men alla handlingar som överlämnats från en myndighet till en arkivmyndighet blir allmänna handlingar, även sådan information som hos den arkivbildande myndigheten inte ansetts vara en allmän handling.

En allmän handling kan vara öppen (offentlig), det vill säga att vem som helst har rätt att ta del av den när som helst, eller hemlig. När en arkivmyndighet tar över informationen övertar arkivmyndigheten också ansvaret för att bedöma om en allmän handling är öppen eller hemlig. Att informationen flyttas över till en arkivmyndighet betyder alltså ingen förändring för eventuella sekretessregler.

Öppna allmänna handlingar

Vem som helst har rätt att ta del av en öppen allmän handling utan att berätta sitt namn eller vad informationen ska användas till. Man behöver inte visa legitimation. Det finns inte heller något hinder mot att berätta vad informationen skall användas till. En sekretessprövning underlättas ofta av att syftet är känt, bara man är medveten om att man har rätt att vara anonym.

Bedömer myndigheten att den allmänna handlingen är hemlig så fungerar det lite annorlunda. Se nedan.

Hemliga allmänna handlingar

I Tryckfrihetsförordningen 2 kap 2 §, 1 stycket specificeras på vilka grunder man kan sekretessbelägga allmänna handlingar:

1. rikets säkerhet eller dess förhållande till en annan stat eller en mellanfolklig organisation,
2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,
3. myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,
4. intresset av att förebygga eller beivra brott,
5. det allmännas ekonomiska intresse,
6. skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, eller
7. intresset av att bevara djur- eller växtart.

I samma paragraf, andra stycket, står det också att en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska beskrivas noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till.

Endast den typ av information som finns nämnd i lagtexterna får alltså undanhållas den som vill ta del av allmänna handlingar. I lagtexterna finns också beskrivet hur länge en handling som längst får vara hemlig.

Det är ganska vanligt att bara vissa delar av informationen i en handling är hemlig och då lämnas vanligtvis en kopia ut där man tagit bort den känsliga informationen.

Sekretessprövning görs i anslutning till att någon begärt att få se informationen. I Offentlighets- och sekretesslagen 6 kap finns bestämmelser som rör utlämnande av handlingar. Görs bedömningen att handlingen inte får lämnas ut skall myndigheten eller arkivmyndigheten hänvisa till det lagrum man stöder beslutet på. Man skall dessutom upplysa om möjligheterna att överklaga beslutet. Om man önskar ett skriftligt avslag lämnas detta på begäran. Överklagande av beslutet görs hos Kammarrätten och därefter hos Regeringsrätten.

I vissa fall kan en handling lämnas ut med ett så kallat förbehåll. Det innebär att man inskränker möjligheterna att använda informationen. Ett exempel är att en forskare som får del av ett känsligt medicinskt material inte får låta några namn eller andra kännetecken förekomma i sin rapport. Regler kring utlämnande med förbehåll finns i Offentlighets- och sekretesslagen

Lästips

• Lillieroth, Lennart: Sekretess! Handbok om sekretesslagstiftningen. Senaste upplagan.
• Ahola, Mikael: Offentlighet eller sekretess:
  handläggningen steg för steg. Senaste upplagan
• Lagtexter (lagen.nu)
• Dokument och lagar (riksdagen.se)

Inledning

Förutom de arkiv som vanligtvis används till släktforskning har de kommunala arkiven en hel del värdefull information. Vanligtvis berättar de mer om individernas levnad än om deras släktförhållanden.

De svenska kommunerna inrättades 1863 och tog då över uppgifter från socknarna, städerna och köpingarna. Vissa arkiv, bland annat skolornas och fattigvårdens, börjar redan några decennier före kommunbildningen.

Här får du en kortfattad presentation av några av de kommunala arkiv som kan ge intressant information om äldre släktingars liv och leverne. En mer utförlig presentation finns i vår guide ”Släktforskning i kommunala arkiv” här på sidan.

Tänk på att vissa av arkiven kräver mer av dig som forskare än andra arkiv gör. Prata gärna med forskarexpeditionens personal, eller direkt med kommunarkivet, om hur du lättast söker i materialet.

Skolarkiv

Folkskolearkiven innehåller information om majoriteten av befolkningen i skolpliktig ålder från mitten av 1800-talet och framåt. Här finns bland annat examenskataloger, dagböcker, inskrivningsböcker, uppsatser och andra elevarbeten från tidigt 1900-tal.

Rösträtt och beskattning

För att administrera den kommunala rösträtten och beskattningen förde kommunerna olika typer av längder över befolkningen. I fyrktalslängder (på landsbygden fram till 1909) och röstlängder (i städer och på landsbygden från 1909) reglerades befolkningens lokalpolitiska inflytande. Fram till 1919, då den kommunala rösträtten blev allmän och lika, kan du här se hur många röster var och en hade i kommunalpolitiken.

Debiterings- och uppbördslängderna ger en ganska god bild av kommuninvånarnas ekonomiska ställning. Här finns uppgifter om bland annat fastighetsinnehav, inkomstbeskattning och hushållens förmåga att betala kommunalskatt.

Fattigvårdsarkiv och andra sociala arkiv

Det finns en stor mängd liggare och register över de personer som har varit del av kommunernas fattigvård, barnavård, nykterhetsvård med mera. Här får du information om både understödet och andra åtgärder, och om en del personliga förhållanden. I protokollen kan du också få mer fylliga redogörelser för omständigheterna kring kommunens ingripanden.

Så småningom förde kommunerna akter som samlade all information om de hjälpbehövande. Särskilt barnavårdsmannaskapsakterna är intressanta för dig som släktforskar, eftersom du där kan se faderskapsutredningar för utomäktenskapligt födda barn.

Barnmorskedagböcker

Från 1881 blev det obligatoriskt att föra barnmorskedagböcker över alla födslar som skedde i hemmet (vilket var det vanliga till en bra bit in på 1900-talet). Barnmorskedagböckerna innehåller en hel del uppgifter om både mamman, förlossningen och barnet.

Nygrens porträttsamling

Specifikt för Karlstads kommunarkiv är den stora fotosamling som major C. E. Nygren lämnade efter sig. Här finns tusentals Karlstadsbor från andra hälften av 1800- och början av 1900-talet porträtterade.

Övriga kommunala arkiv

Andra intressanta arkiv är familjebidragsnämndernas, arbetslöshetskommittéernas, valnämndernas, överförmyndarnämndernas och pensionsnämndernas arkiv. Det går också att hitta information om de personer som har jobbat inom kommunerna, som anställda eller som förtroendevalda. Städernas bostadshus har dokumenterats både av hälsovårdsnämnderna och av brandstyrelserna, och i byggnadsnämndernas arkiv finns ritningar och ytterligare information.