Dokumentation

Samverkansarenan Nya perspektiv och det årliga seminariet "Nya perspektiv på styrning och ledning" är Värmlands gemensamma forum för dialog och samverkan på högsta nivå mellan länets 16 kommuner och regionen. Konferensen samlar politiker och tjänstepersoner från kommuner och region som gemensamt diskuterar framtidens styrning, ledning och samverkan. Vid årets konferens 7–8 maj deltog fler än 150 ledande förtroendevalda och förvaltningschefer.

Nya Perspektiv jobbar i mellanrummen mellan länets organisatoriska gränser, med gränssnittsfrågor som sträcker sig mellan kommuner och regionen. En gång per år samlas länets ledande förtroendevalda och förvaltningschefer inom barn och utbildning, socialtjänst, vård- och omsorg samt hälso- och sjukvård inklusive tandvård för att fylla på med kunskap, samverka kring invånarnas behov och för att fokusera på hälsoutvecklingen i länet.

Nya Perspektiv leds av en politisk styrgrupp vars arbete sprids genom en beredningsgrupp och olika samverkansgrupper som fungerar som ambassadörer för samarbetet.

Samverkansarenan Nya perspektiv

Vi kan inte lösa framtidens utmaningar själva

Årets konferens modererades av Sandra Nätt, enhetschef för Nya perspektiv, som inledde tillsammans med representanter från den politiska styrgruppen Åsa Johansson (S) och Hanna Andersson (M). De betonade hur viktigt samspelet mellan politik och verksamhet är, där politiken sätter riktning utifrån invånarnas behov och tjänstepersonerna ansvarar för genomförandet.

– Vi kan inte lösa framtidens utmaningar var och en för sig. Samverkan är avgörande för att möta framtidens utmaningar och det krävs mod att leda på nya sätt, sa Sandra. Vi jobbar i ett komplext system där vi vill ha kontroll, men ibland behöver vi släppa på den för att kunna agera och jobba tillsammans för de vi är till för. Och vi behöver hjälpa varandra att stå i osäkerheten.

Årets konferens var den 21:a i ordningen

– Vår samverkansstruktur i Värmland är en verklig styrka, sa Åsa. Det är här vi kan få saker att hända och också se till att det ger effekt. De gemensamma utmaningar vi står inför klarar vi inte var och en för sig. Vårt varför är värmlänningarna och för dem ska allt hänga ihop – det är vårt ansvar att få det att göra det.

”Vi behöver förstå skillnaden mellan komplicerade och komplexa system för att kunna styra rätt.” Det menar Lennart Wittberg, författare, föreläsare och rådgivare, som argumenterade för att en stor del av dagens styrning utgår från att vi tror att verksamheter är komplicerade – förutsägbara och möjliga att kontrollera, trots att de i praktiken är komplexa – präglade av levande aktörer, osäkerhet och ständiga förändringar.

Komplexa system bygger på samspel mellan människor med olika intressen där ett gemensamt syfte är avgörande. I offentlig sektor kan ingen aktör ensam nå framgång och samverkan är en förutsättning för att nå resultat. Samtidigt innebär komplexiteten att det sällan finns ett bästa sätt att agera. I stället handlar det om att pröva sig fram, lära och justera längs vägen.
– I komplexa system finns inga rätta svar – bara bättre eller sämre, säger Lennart.

Effekter i välfärden ägs inte av en enskild organisation utan uppstår i samspelet mellan aktörer och invånare. Invånaren behöver därför ses som medskapare snarare än mottagare.
– Styrning fokuserar ofta för mycket på organisationens egna prestationer och då riskerar man att missa helheten.

Vikten av perspektiv

– Att se nya perspektiv innebär att utmana invanda världsbilder och inse att de förenklingar vi gör av verkligheten inte är verkligheten. De behövs för att skapa överblick men får inte förväxlas med hur verkligheten faktiskt fungerar. För att förstå och leda i komplexitet måste organisationer både använda förenklingar, samtidigt som de aktivt söka sig ut i verkligheten.

Men hur ska man då leda och styra i komplexitet och vad ska en systemledning hålla på med? Lennart landade i att ledningens viktigaste uppgifter är att:

• skapa tydlighet i syfte och riktning,
• undanröja hinder för samverkan,
• ge utrymme för professionellt omdöme.

Kommuner och regioner står inför en alltmer ansträngd ekonomisk verklighet. Det konstaterade SKR:s chefsekonom Emelie Värja under sitt föredrag om de ekonomiska förutsättningarna i välfärden. Utmaningarna är flera och samverkande: en snabbt förändrad demografi, stora investeringsbehov, en osäker omvärld, statens styrning och stora skillnader mellan kommuner och regioner i landet.

Kommuners och regioners ekonomi är på ett övergripande plan på väg in i en återhämtningsfas, men osäkerheten är fortsatt stor. Välfärdens finansiering är starkt beroende av skatteintäkter vilket gör ekonomin sårbar för konjunktur och arbetsmarknad. Demografin är en av de mest avgörande faktorerna. Efter år av stark befolkningstillväxt går Sverige nu in i en period med betydligt lägre tillväxt och i många kommuner väntas befolkningen minska. Det beror både på lägre migration och att det föds färre barn. Samtidigt ökar antalet personer över 85 år kraftigt, vilket innebär större behov av äldreomsorg och sjukvård, medan gruppen i arbetsför ålder inte växer i samma takt – fler ska försörjas av färre.

Anpassningar krävs när demografin förändras

Kostnaderna i välfärden har dessutom ökat mer än vad demografin kan förklara. Medicintekniska framsteg gör att fler kan leva längre och få avancerad vård – positivt för individen, men kostnadsdrivande för regionerna. Förskolan har lyckats anpassa sina kostnader, medan äldreomsorgen inte ökar i samma takt, något som kan bero på friskare äldre, högre utbildningsnivåer och förändrade beteenden. På längre sikt kommer dock äldreomsorgen behöva expandera.

Trots en väntad förbättring beräknas sju regioner och 38 kommuner gå med underskott. Samtidigt krävs stora investeringar i infrastruktur och välfärdsfastigheter. Emelie påminde om hur finansieringen förändrats över tid: från omfattande statliga stöd på 1960‑talet till dagens modell där kommuner och regioner medfinansierar statens investeringar. Det gör att det ekonomiska ansvaret i allt större utsträckning ligger lokalt.

• Kommuners ekonomi ser över lag bra ut, men förutsätter anpassning.
• Regionernas långsiktiga ekonomi utmanas av demografi och den medicintekniska utvecklingen.
• Stora demografiska skiften och stora skillnader kräver ökat samspel mellan kommun, region och stat.
• Statens styrning är kortsiktiga tendenser till ökad styrning.
• Samtidigt kräver de stora skillnaderna olika lösningar i olika kommuner och regioner där investeringar utmanar.

Läs mer: Ekonomi- och budgetplanering (skr.se)

Under en stark och personlig föreläsning delade Jonathan sin resa in i – och ut ur – högerextrema miljöer. Redan som tolvåring drogs han in via nätet, musik och lokala grupper. Han beskrev hur unga kan ”groomas” in i extrema sammanhang genom löften om gemenskap, identitet och enkla svar på komplexa samhällsproblem.

Åren inom extremhögern ledde till en allt större isolering från omvärlden. Samtidigt fanns det vuxna som såg honom, som bemötte honom med respekt och som kom att spela en avgörande roll för hans avhopp. Bemötande gör skillnad. Han betonade vikten av att se individen bakom beteendet, att lyfta det positiva och att aldrig ge upp om människor.
– Man kan inte ändra någon på en gång men man kan så frön.

Efter interna konflikter, våld och en växande känsla av att leva fel liv började han ifrågasätta sin roll i rörelsen. Avhoppet tog tre år och krävde både mod och stöd. Han beskrev hur svårt det är att lämna en miljö där identitet och socialt sammanhang byggts upp under lång tid och hur viktigt det är att det finns någonstans att vända sig. Själv fick han stöd från civilsamhället när samhällets insatser inte räckte till.

Föreläsningen gav en inblick i hur radikalisering kan gå till – men också i hur relationer, uthållighet och tillit kan hjälpa människor att hitta en väg tillbaka.

Med humor och skärpa pratade föreläsaren och författaren Klas Hallberg om hur det inte räcker att göra rätt för att skapa verklig nytta. Han uppmanade till att våga gå utanför ramarna och fokusera på vilket värde som faktiskt skapas för invånaren av det vi gör.
– Systemförändring kräver mod, en vilja och också en risk att ibland kliva utanför. Det mesta fungerar ändå bra, frågan är om det fungerar tillräckligt bra för de vi är till för?

Under kvällen delades Nya Perspektivs nyinstiftade samverkanspris ut. Priset går till en verksamhet som jobbar enligt principerna: vad bli bäst för invånaren, vi gör det tillsammans, mod och ledarskap och vi tänker på framtiden.

2026 års pris tilldelades Björn Alexandersson och Team Utsocknes i Eda. Teamet är ett gemensamt mobilt vårdteam mellan Eda kommun och Region Värmland som ger personcentrerad vård i hemmet. Genom samarbete över huvudmannagränser minskar behovet av resor och akuta insatser, samtidigt som trygghet, kontinuitet och sammanhållen vård stärks, särskilt i glesbygd.

Länk till nyheten om samverkanspriset

19 nomineringar, fyra finalister

1. Läsa Äger, Årjäng: Ett samhällsövergripande läsfrämjande arbete där kommun, region, universitet, föreningsliv och kyrka samverkar för barns läsning.
2. Äldrevårdsteamet, Karlstad: Ett samarbete mellan primärvård och Karlstads kommun där sjuksköterska och läkare gemensamt ansvarar för multisjuka äldre i hemsjukvården.
3. Hotellgatan, Stefan Eriksson och Viktoria Brunåker, Grums: Ett brett samarbete mellan kommun, region, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för personer med beroendeproblematik och social utsatthet.
4. Team utsocknes, Björn Alexandersson, Eda: Ett gemensamt mobilt vårdteam mellan Eda kommun och Region Värmland som gör hembesök hos främst äldre och sköra personer.

Filmer om de nominerade bidragen

Johann Packendorff, professor i industriell ekonomi och organisation, beskriver hur många organisationer under lång tid har “krånglat till” sin styrning. Insikten om problemen har funnits länge men lösningarna har saknats. Nu växer en rörelse fram som försöker ta nästa steg och prata om vad det egentligen innebär att arbeta tillitsbaserat.

Kultur och struktur behöver dra åt samma håll

– När struktur och kultur pekar åt olika håll vinner strukturen i längden, inte för att den är starkare utan för att människor är rationella och följer det som strukturen signalerar. Styrstrukturer som mätetal, rutiner och uppföljningssystem formar vad som uppfattas som viktigt och professionellt i organisationen, säger Johann.

Om kulturen säger ”vi litar på professionen” men strukturen säger ”vi kontrollerar dig”, då är det strukturen som formar beteendena. Resultatet blir en organisation där människor gör det systemen belönar och kanske inte det som uppdraget egentligen kräver.

Hinder som undergräver tilliten

Tillitsbaserad styrning handlar om att backa lite och tänka att människor löser väldigt många problem utifrån sitt professionella omdöme.
Han ser sex återkommande hinder i organisationer som undergräver den tillitsbaserade styrning:

• Målträngsel – invånarnytta drunknar
• Vi mäter det lätta, inte det viktiga
• Mätsystem förstärker gränser
• Kortsiktighet vinner över förebyggande
• Karriären går före uppdraget
• Strukturreflexen – mer styrning som svar på allt

Strukturreflexen beskriver han som den automatiska impulsen att se över rutiner, öka kontrollen eller centralisera besluten när något går fel trots att problemet ofta är kulturellt, inte strukturellt.
– Ofta hamnar vi i strukturella lösningar på kulturella problem.

Han presenterade också principer för tillitsbaserad styrning, såsom:

• samskapande
• lärande uppföljning
• dialog mellan nivåer
• styrning för samverkan
• att ibland ta bort styrning istället för att lägga till mer.
  

Tillitsbaserad styrning kräver att alltid fråga sig vilka instrumentella, kulturella och oönskade effekter en ny rutin eller ett nytt mått kan få. Vad signalerar det? Vad riskerar det att skapa? Är det samskapat? Är det nödvändigt?

– Att leda i komplex verksamhet handlar om att gå från kontroll till att skapa förutsättningar och möjliggöra lärande. Tillitsbaserad styrning kräver att struktur och kultur pekar åt samma håll och att organisationer vågar lita på professionens omdöme.

Ulrika Lundin, senior tjänstedesigner och innovationscoach, visade i sin presentation hur organisationer ofta har en stark tendens att lägga till nya rutiner, lösningar och projekt men avvecklar sällan sådant som inte längre skapar värde.

– Vi är väldigt bra på att lägga till men sämre på att ta bort. Utveckling som på riktigt skapar värde sker, i mina ögon, bäst genom att ta bort något först.

Med utgångspunkt i tjänstedesign och användarbehov beskrev hon hur onödiga moment, gamla arbetssätt och invanda strukturer skapar friktion både för medarbetare och användare. Hon illustrerade detta med ett exempel från ett danskt badhus där man först planerade en dyr renovering – tills någon frågade varför besökarna minskat. Svaret visade sig vara ändrade busstider, inte slitna lokaler.

– Poängen är att utveckling måste börja i verkliga behov, inte i antaganden.

Onödighetsinventering och antipiloter

Ulrika presenterade två praktiska metoder: onödighetsinventering, där verksamheten identifierar moment som inte tillför värde, och antipiloter, där man under en begränsad period testar att ta bort något och utvärderar effekten. Metoderna har redan använts i flera kommuner, där avtal och rutiner kunnat halveras eller förenklats kraftigt. Hon beskrev också varför vi har så svårt att sluta göra saker.

– Vi klamrar oss fast vid det vi investerat tid i, hjärnan belönas också av att skapa nytt och det är mer ansträngande att tänka bort än att tänka till.

Men vinsterna med att tänka bort är stora. Att ta bort det onödiga frigör tid för kärnuppdraget, minskar kostnader, gör tjänster mer användarvänliga och ökar kreativiteten. Utveckling handlar inte om att springa fortare eller producera mer, utan om att skapa utrymme för det som verkligen gör skillnad. Genom att våga ifrågasätta, inventera och avveckla kan organisationer bli mer träffsäkra och leverera större värde för dem de finns till för.

Varje år tar den politiska styrgruppen för Nya Perspektiv fram ett politiskt inriktningsdokument. I inriktningsdokument bestämmer Värmland gemensamt vilka mål inom välfärdsområdet man ska arbeta med. Det ska sedan vara ett underlag i den ordinarie planerings- och beslutsprocessen.

Styrgruppen tar också fram rapporten Aktuellt perspektiv i syfte att styra och följa länets arbete, se trender och mönster i hälsoutvecklingen.

– Vi följer upp för att vi tillsammans ska se helheten, förstå den och lära av den – vart är systemet på väg? Det skapar också en förståelse för att vi är ömsesidigt beroende av varandra, säger Josefine Weiterschat, utvecklingsledare på Nya perspektiv.

I år finns en skriftlig handledning som stöd och hjälp att analysera i dialogerna. Analysstödet ska hjälpa verksamheter att tolka och förstå resultat, identifiera förbättringsområden och skapa bättre beslutsunderlag.

Till Aktuellt perspektiv och analysstödet

– Har ni varit med om att en bra idé inte genomförts, att ni fastnat i budgetar, möten eller i en helt vanlig tisdag? Så inledde etnologen, författaren och framtidsanalytikern Ida Hult sin föreläsning som fokuserade på hur organisationer ofta hindras i sin utveckling av invanda arbetssätt och ärvda svar. Hon menade att goda idéer sällan faller på ambitioner utan på att de inte får fäste i det dagliga arbetet.

– Framtiden landar inte i strategidokument, utan i de små beslut vi fattar varje dag. Problemet är att idéer om förändring ofta fastnar i att bara vara prat. Vi lever i en tid som präglas av osäkerhet vilket gör att organisationer och människor försöker normalisera läget och hålla fast vid det bekanta. Det gör förändring svår, trots att behovet är större än någonsin.

Vi är trygghetssökande som helst inte ändrar beteende

Enligt Ida söker vi mening och trygghet i det enkla, i underhållning och i digitala verktyg, i stället för att ta itu med komplexiteten. Vi gillar framtid som inspiration men inte när den kräver att vi ändrar beteenden, fördelar ansvar eller utmanar arbetssätt.

– Det är sällan de stora kriserna som stoppar utveckling, utan de små skaven: ifrågasättanden, oenigheter och obekväma samtal. Vi behöver värna om de situationerna snarare än att undvika dem.

Ida pekade också på hur organisationer ofta försöker lösa kulturella utmaningar med strukturella lösningar: genom styrdokument, planer och uppföljning. Verklig förändring kräver i stället att vi riktar uppmärksamheten mot hur vi faktiskt arbetar, vad vi belönar och vad vi ger utrymme för i vardagen. Hennes huvudpoäng var att framtiden inte saknar strategier, utan fäste i vardagen.

– Förändring sker genom små, återkommande förflyttningar i det dagliga arbetet.

Tips på konkreta arbetssätt för att komma vidare:

• avsätt tid för långsiktigt tänkande
• för in framtiden i möten
• dokumentera beslut
• arbeta med scenarier och reflektion

Moderator Sandra Nätt rundade av konferensen tillsammans med representanter från den politiska styrgruppen, Hanna Andersson (M) och Daniel Schützer (S). Den röda tråden var tydlig: vi kan inte möta framtidens utmaningar med gårdagens lösningar men tillsammans kan vi skapa nya.

– Framtidens utmaningar kräver nya perspektiv och ett gemensamt ansvar i handling. Det behövs mod, samverkan och en vilja att utmana invanda arbetssätt.

De lyfte vikten av att ta med sig insikterna från konferensen hem och omsätta dem i praktiken genom fortsatt dialog, lokala analyser och ökad samverkan.

– Framtidens välfärd kräver ett skifte i hur vi styr och samarbetar. Vi behöver helhetssyn i stället för stuprör, tillit i stället för kontroll, samverkan i stället för isolerade lösningar och mod att både utveckla och avveckla. Nya strategier inte räcker, vi måste omsätta dem i konkreta varda handlingar som gör skillnad för dem vi är till för.

Avslutningsvis bjöd de in till nästa års seminarium: 13–14 maj 2027.